Publicerades 20 mars 2025

Mitt budskap till Jimmie Åkesson:

Ambitiös, vetenskapligt baserad klimatpolitik,

gör Sverige till vinnare, inte förlorare.

                                               Johan Rockström, Director at PIK — Potsdam
                                               Institute for Climate Impact Research.
                                               Professor Earth System Science, University of Potsdam.

Det är djupt olyckligt, onödigt och skadligt för Sverige, att den populistiska inställningen till allt som rör klimatpolitik och hållbarhet, likställs med kostnader som påstås bromsa Sveriges utveckling. Jimmie Åkesson (tillsammans med Tobias Andersson och Martin Kinnunen) driver denna felaktiga åsikt (DN Debatt 19 mars 2025) genom att påstå att nedmontering av svensk klimat- och miljöpolitik ger ”produktion, säkerhet och trygghet”. Låt mig här kort lägga fram några av de belägg vi har idag för att det är precis tvärtom. Om vi vill värna Sveriges säkerhet, trygghet, men också konkurrenskraft och ekonomiska utveckling som en modern välfärdsnation, så skall vi hålla fast vid ingångna klimatpolitiska avtal (i Sverige och EU) och höja, inte sänka, våra investeringar i att förvalta vår biologiska mångfald, våra skogar, sjöar, och hav.

Klimat- och miljöpolitiken är inte en fråga om att ta moraliskt ansvar för ”miljön”. Det är vår viktigaste investering i välfärd, jobb och ekonomisk utveckling. Vi är mitt i den största industriella omställningen i världen sedan den industriella revolutionen. Ekonomier drivna på olja, gas och kol, håller på att ställas om till förnybar energi från sol, vind, biomassa, vatten, och vätgas, med visst inslag av kärnkraft. Fossil-fri elektricitet i världen överskred 40% för första gången 2023. Förnybar energi växer exponentiellt, från enstaka procent ett 10-tal år sedan, till dubbel-siffrig produktion i ekonomier idag (IPCC WG3 (2022), Figure SPM.4) (17% av el globalt från sol och vind 2023).

Elektrifieringen av den globala transportsektorn pågår för fullt. Kina leder det ”globala racet” och Europa, som vaknat sent och rört sig långsammare, befinner sig mitt i en existentiell utmaning. Kommer Volkswagen, Volvo, Mercedes Benz osv klara konkurrensen? Läget är klart, svensk bil och lastvagnsindustri, med Volvo AB och Scania som två av världens största aktörer, har bestämt sig. De skall vinna "racet" och erbjuda världen de bästa diesel och bensin fria, hållbara och moderna alternativen, för både personbilar och tunga lastbilar. Detta är en oerhört spännande utveckling. Men, industrin kan inte klara den helt själv. Ingenjörerna kan inte "fixa detta" på egen hand. Politiken måste följa med. Med tydliga spelregler (som EUs beslut att inte tillåta försäljning av förbränningsmotordrivna bilar från 2035). Men dessutom behövs offentliga investeringar i ladd-infrastruktur, och staten måste gå in och hjälpa batteritillverkning att överleva "dödens dal" från investering till intäkt. Här är ett exempel där klimatpolitik, klimatforskning och industriell innovation och framtida ekonomisk tillväxt går hand-i-hand. Utan klimatpolitik, tappar elektrifieringen fart (vilket vi ser nu — när Sverige motsägelsefullt valt att subventionera diesel mitt i detta industriella språng). Men samtidigt. Det är inte miljöpolitik att elektrifiera bil och lastvagnar. Det är smart ekonomisk utveckling. Konsekvensen är tydlig. Nedmontera klimatpolitiken och vi skadar svensk industri.

Och detta gäller inte bara bil/lastvagnsindustrin. Nyligen annonserade IKEA att dom expanderat sin verksamhet med 23,7 % sedan 2016, och samtidigt minskat sina utsläpp från källa till kund och slutet av produktens liv med 31%. Enligt Jesper Brodin, IKEAs VD, och en av Sveriges stora arbetsgivare, lönar sig ambitiösa klimatmål.

Låt oss ta ett exempel från Brexit landet Storbritannien. Landet där den industriella revolutionen startade, har nu som första G7-land helt fasat ut kolkraft. Den senaste ekonomiska utvärderingen från ”Confederation of British Industry”, visar att det brittiska klimatpolitiska målet om ”net-zero economy” (68% utsläppsminskning till 2030 (jämfört med 1990) och netto-noll till 2045—2050), alltså ännu mer ambitiöst än EU, har resulterat i 10% ekonomisk tillväxt sedan 2023, med 270 000 nya full-tids jobb (snabbare tillväxt en den digitala telekomindustrin). Värdet för UK längs hela värdekedjan är hissnande 80 miljarder pund (100 miljarder kronor) med nästan 1 miljon nya jobb (!). Dessutom är detta mera välbetalda jobb. Ambitiös klimatpolitik triggar inte bara ny innovation och fler jobb. Jobben är av bättre kvalitet. Slutsatsen i rapporten från februari 2025 är ”omställningen till en fossil fri [net zero] ekonomi [i UK] är inte bara ett klimat imperativ, det är också en av vår tids största ekonomiska möjligheter”.

Men det står inte still i utvecklingsländer heller. Data från Internationella Energiorganet (IEA) och RMI (Rocky Mountain Institute), visar att 2024 gick 87% av energiinvesteringar i globala Syd till förnybar energi. Fram till 2016—2017 dominerade fortfarande investeringar i olja, kol och gas, men därefter har det gått exponentiellt uppåt för sol, vind och biomassa. I globala Syd har förnybar energi nu nått ca 10% av elproduktionen, en siffra som närmar sig 20% i global Nord. Och elektrifieringen globalt går snabbt, och ligger idag på över 20% (av slutlig energikonsumtion) i globala Nord och 15% i globala Syd. Och vi följer exponentiella kurvor, som fortfarande är i början av sin takt-höjning, så finns det inget stöd för en inbromsning (eftersom, anledningen till att det går så snabbt, är att det lönar sig).

Ambitiös klimatpolitik, som ligger i linje med klimatforskningen, bidrar till ökad innovation och snabbare takt i omställningen från skadlig produktion till hållbar produktion. Detta skifte är att gå från gammal mekanisk teknik, till modern digital och elektronisk teknik. Skiftet pågår globalt, där städer som Peking snabbt får ren luft och vi ser (äntligen) framsteg i att minska de 7—8 miljoner människor som dör varje år globalt av luftföroreningar (en nivå av förtida död, som t.o.m. överskrider frekvensen av liv förlorade under COVID pandemin). Idag dör 6700 människor i förtid årligen i Sverige pga av dålig luftkvalitet, orsakad av denna gamla mekaniska (förbränningsmotordrivna) ekonomin. Varför skall vi gå baklänges in i framtiden? Framförallt när världen i stort rör sig framlänges?

Sen, driver Åkesson den gamla slitna (och felaktiga) tesen att våra utsläpp är ju så marginella, så det spelar ingen roll vad vi gör. Han refererar specifikt till att jordbruket borde få lättnader på klimatpolitiska krav. Svårt att förstå hur man föreslå detta för en sektor som är helt beroende, för sin produktion (som han vurmar så starkt för), av klimatet? ”Lilla” Sverige är inte frikopplat från den globala atmosfären. Faktum är att vi är ett större offer för den globala uppvärmningen än de flesta länder i världen, eftersom uppvärmningen går mer en dubbelt så snabbt på våra breddgrader. Konsekvenserna slår hårt på svenskt jord- och skogsbruk redan idag. Torka, värmeböljor, och sjukdomar (e.g., granbarkborreangrepp från 2018 och framåt i svensk skog som hittills kostat skogsägare 10-tals miljarder i förlorat virkesväde). Förändrade ekosystem, trädgränser som förflyttat sig 100—150 m högre upp i fjällvärlden, tvära kast mellan snö och regn som förstör renbeten för samerna, är bara några av ”smällarna” som redan idag slår mot svenska bönder, skogsägare och renskötare. Och framtiden ser inte ljus ut. Vi följer en väg som kommer leda till över 5 °C uppvärmning i Sverige om bara 3 generationer. De kalla vintrarna försvinner, stormarna blir fler och vidriga, skogarna sjuka, östersjön rör sig än djupare mot döden. Konsekvenser vi kan (måste) undvika, och som endast kan lyckas om alla länder i världen accelererar omställningen till en modern, hållbar framtid.

Slutligen. Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi har en lång historia som ett land som bevisat värdet (för välfärden av dess medborgare) av att koppla samma socio-ekonomisk utveckling med miljömässig hållbarhet. Detta vinnande koncept är en grundbult i den svenska kulturen och i vad det innebär att ”vara svensk i världen”. Detta påverkar andra länder. Jag skulle vilja påstå att Sverige har ett oproportionerligt stort inflytande på den globala klimat- och miljöagendan. Vi är ett föredömsland, och hur vi bygger modern välfärd på hållbar grund, är en inspiration för många. Om det rika lilla Sverige, plötsligt börjar backa från miljöengagemanget, och påstå att vi inte har råd att ha god produktion på hållbar grund, då blir förstås frågan i städer som Lagos, New Delhi, Brasilia och Peking; om Sverige inte har råd, varför skulle vi ha råd?

Johan Rockström